Österlen Alpacka 10 år
- att tiden kan gå så fort…

Rapport från jubileumshelgen

Många känslor tumlar runt i huvudet dessa dagar men främst känner jag en oerhörd tacksamhet. Inte just för att tiden gått så fort utan för den briljanta idén att alpackor skulle bli en sådan viktig del av våra liv. Och över att vi hade möjlighet att starta denna verksamhet. Tacksam för alla våra bedårande, personliga, egensinniga (underbart ord - eget sinne!) alpackor, såväl importerade som födda på gården.

Och tacksamhet över alla våra underbara tvåbenta alpackavänner såväl i Sverige som över nästan hela världen. Och över alla fantastiska människor som börjat sina nya liv med alpackor just från oss. Och för allt roligt vi får och har fått vara med om tack vare alpackorna. Och över alla år som vi förhoppningsvis kan fortsätta på samma bana!

Föga anade vi, när vi för 12 år sen insåg att vi verkligen borde börja med alpackor, hur alpackanäringen skulle se ut i Sverige ett decennium  senare. Då, ”på den tiden”, fanns det inte så många alpackor i landet och de som fanns såg inte riktigt ut som många av ”den nya generationen”.

En typisk s k unimproved alpacka har lång nos, gles ull uppe på huvudet och generellt sett mycket lite ull i ansiktet. Ullbeklädnaden på benen är det heller inte mycket bevänt med – precis som övriga tecken på god ullkvalitet. Numera  är nospartiet kortare, mer ull i ansiktet, ullen på benen är så riklig att den måste klippas och ullkvaliteten har tagit fullkomliga stormsteg framåt. Och efter sommarens alla fölningar runt om i vårt land börjar nog antalet alpackor snart att närma sig 2000.

Gott om veterinärer med alpackakunskaper var det naturligtvis ont om för 10 år sen men också det har lyckligtvis ändrats till det bättre även om det fortfarande finns områden i landet där det kan vara svårt att få tag på lämplig veterinär. Men det finns flera genuint intresserade alpackaveterinärer och dessutom veterinärstudenter i pipeline. Tack alla ni! Ni är guld värda.

Intresset för alpackor har stigit lavinartat och glädjande många ser inte bara ullen som den stora finessen utan även den långa rad av andra spännande egenskaper som dessa djur besitter. Att det finns en plats i tillvaron för varendaste alpacka är en tes som jag alltid har drivit. Det gäller bara att passa ihop rätt alpacka med rätt tillvaro. Alla har faktiskt inte utsökt ull – men de kan vara bra i alla fall!

Ett hot mot alpackor är uppfödare som inte inser sina djurs egentliga värde (ekonomiskt såväl som emotionellt) utan dumpar priserna. Det är allas vår skyldighet att se till att djur har det bra. Risken att de inte får ett bra liv är större om den nye ägaren inte förstår hur värdefullt djuret är. Det är bara att konstatera att de flesta av oss vanligtvis är mer rädda om något vi betalat mer för än det som är köpt på rea.

Rätt tillvaro för en alpacka med sämre ull kan t ex vara inom turistverksamheten och då tänker jag kanske i första hand på trekking. Men då måste alpackan vara rätt tränad och rätt hanterad. Att detta är något som i allra högsta grad ökar värdet på djuret är ju en intressant bonus (som borde vara en morot) men som naturligtvis tar en hel del tid i anspråk hos uppfödaren. Därför Camelidynamics med Marty McGee Bennett i spetsen är så viktigt – men mer om det lite längre ner i denna rapport.

Jubileumsworkshop

Alternativ och komplement till ullproduktion var avsikten med vår jubileumsworkshop 19-20 april där temat Alpackor – möjligheter på landsbygden utvecklades i alla tänkbara riktningar.

Näringslivschef Anne-Line Scheele modererade förtjänstfullt dagen. Landsbygdsdepartements stabschef Therese Nerlund (www.regeringskansliet.se) liksom Titti Jöngren, (www.lrf.se) medlem i LRF:s förbundsstyrelse, kom och delade med sig av sina visioner och idéer för utveckling av landsbygden och hur alpackorna där skulle kunna bli ett naturligt inslag.

Ullspecialisten Marianne Davidson (www.gladeholm.se och facebook Spinna tvinna) berättade om alpackaullen, Johan Delfalk från företaget Adventura (www.adventura.se) tog upp trender inom turism där alpackan borde ha en given plats, specialpedagog Christel Lennartsson berättade initierat om autism och hennes erfarenhet med alpackor i detta sammanhang.

Ett 25-tal enormt entusiastiska och kreativa alpackaägare och blivande alpackaägare kom med inspirerande idéer i de olika grupperna med brainstorming. Att alpackorna inte bara är ”ulliga och gulliga” (hur trött är man inte på det uttrycket? Efterlyser journalister med fantasifullare ordval) utan har så oändligt mycket mer att erbjuda framgick med all önskvärd tydlighet.

Alpackauppfödare Jacqueline Käslin, Alpakahof Hultet (www.alpakahof.com), delade frikostigt med sig av sina stora erfarenheter av alpackor i trekkingverksamhet. I pauserna fortsatte livliga diskussioner och idéutbyten.

Som komplement till allt detta hade vi en utställning med produkter tillverkade av alpackaull - och keramik! - där deltagare tagit med egna och andras verk vilket verkligen visade bredden på vad som kan tillverkas såväl av den finaste ullen som av den med lite lägre kvalitet. Både huacaya och suri var glädjande nog representerade.

Deltagarna åkte hem sprängfyllda med idéer – men många stannade kvar ytterligare två dagar.

Marty McGee Bennett

De idésprutande dagarna avlöstes av ett helt annat men ack så viktigt program (som säkert också inspirerade till nya idéer!). Världens mest kända och uppskattade tränare av camelider tillika grundare av det välkända varumärket Camelidynamics, Marty McGee Bennett, visade hur man hanterar djuren på ett respektfullt och vänligt sätt.

Martys inflytande på camelidnäringen i hela världen de senaste 20 åren kan inte överskattas. Oändligt är dessutom antalet alpackor och lamor som dagligen tackar Marty för hennes sinnrikt konstruerade grimmor – de enda på marknaden som kan anpassas efter vilket alpacka- eller lamahuvud som helst. För Österlen Alpacka har kontakten med Marty varit av avgörande betydelse och hon har funnits med oss sen starten. Jag deltog i min första kurs i Camelidynamics innan våra första alpackor ens hade anlänt till gården. Marty var därför en given gäst under vårt jubileum!

Nu var det fjärde gången Marty besökte Sverige och oss. Vi är stolta över att nu ha varit värd för Martys världspremiär för ett helt nytt tema Introduction to Understanding the Science of Behavior. Så klart att det blev bättre än suveränt! Och en dag som alla som är intresserade av djur hade stor behållning av - inte bara alpackafantaster. Vi har fått massor med nöjda kommentarer från deltagarna som tackat för en otroligt värdefull kurs som de kommer att ha mycket stor användning av.

Jag tänker inte försöka mig på att göra en lång beskrivning av dagen men den röda tråden handlade om att förstå varför en varelse beter sig på ett visst sätt under givna betingelser och hur vi kan påverka detta så att samvaron blir angenäm för alla parter. Att alpackor inte är hundar bör vara uppenbart för de flesta och det är ingen bra idé att försöka ”uppfostra” sina alpackor som man ”uppfostrar” sina hundar. Positiv förstärkning, inte bestraffning, är nyckelorden (också för hundar! Har försökt förmedla detta till våra två yrväder och den positiva förstärkningen tar de med stor entusiasm emot – men fortsätter sen lika glatt som tidigare sina överhjärtliga hälsningsceremonier när vi får besök. Puh.). Med olika övningar fick vi prova på hur det kan kännas att ”bli tränad”.

Introduktionen i klickerträningens filosofi gjorde nog många sugna på att börja träna de egna djuren enligt denna, för alla inblandade, så lustfyllda metod. Tack fantastiska Marty för att du finns! Och tusen tack alla gamla och nya vänner som var med och firade vårt 10-årsjubileum.

Redan nästa år kommer Marty tillbaks till Österlen och ni som inte hade möjligheter att träffa henne den här gången får då en ny chans.

Öland

Innan Marty två dagar senare fortsatte sin Europa Tour destination Tyskland körde vi till Öland och hälsade på den välkände kamelboden Bengt Erlingsson och hans 30 tvåpuckliga kameler. Frågan är om det var Bengt eller kamelerna som gjorde starkast intryck… En sån sympatisk och belevad man! Och en sån respekt han och hans medhjälpare visade de vänliga och imponerande kamelerna! Heder åt sådana människor.
Läs mer här www.kamelranch.se >>

Marty och Bengt Erlingsson		Kerstin och en kelsjuk kamel!
Kamelkalv – söt eller…?		Kamelkalvfötter   Kameler fäller sin ull på våren. Praktiskt!
Fyra trötta kamelkalvar
⇑  Veterinär Towa undersöker en förmodad inflammerad tand med hjälp av Marty. Bengt diskuterar med kamelen möjligheten att få en ridtur. Svaret blev nej.  ⇒
⇑  Imponerande kamptänder. Bengt och en mycket ståtlig avelstjur.  ⇒

 

© Österlen Alpacka